Föröka Krukväxter

Växter kan föröka sig på många olika sätt och en stor andel av våra vanliga krukväxter är enkla att föröka på egen hand. När en växt förökar sig sexuellt innebär det att genetiskt material blandas och en ny individ uppstår. Det är dock mycket vanligt att föröka växter med icke-sexuella metoder, till exempel genom att ta sticklingar. Den nya plantan blir då en klon av moderplantan och innehåller exakt samma genetiska material.

Det bästa sättet att föröka en växt beror på vilken art den tillhör. Man kan till exempel se till att växten bli pollinerad och sätter frön, eller använda sig av lökar och knölar. Man kan också dela växten i flera delar eller använda sig av olika sorters sticklingar. Vissa sorters växter skickar ut avläggare och bland orkidéerna är det förhållandevis vanligt att bilda så kallade keikis. Hos buskar och träd, inklusive många buskrosor, är det vanligt med rotskott, medan växter såsom strimblad och såpnejlika brukar förökas med hjälp av jordstammar, så kallade rhizomer.

Sexuell förökning (fröförökning) av krukväxter

Om du vill föröka dina krukväxter med hjälp av frön räcker det inte alltid med att se till att pollinering sker och frön bildas, utan du kan behöver hjälpa moder natur på traven en bit till för att få resultat. Frön kan till exempel behöva vila under en period innan de är redo att gro, eftersom de i sin naturliga miljö börjar gro på våren eller när regnsäsongen börjar. För att få fröet att gro kan de krävas att du laborerar med både ljus, temperatur och vatten. För andra fröer räcker det med att de utsätts frö ljus så kommer de börja gro. I den här gruppen finner vi många populära krukväxter, t ex begonia, flitiga lisa, fuchsia, petunia, lobelia och verbena. De finns också en grupp fröer som absolut inte ska ges någon viloperiod utan sås färska, bland annat julros och stjärnflocka. För att göra det hela en smula mer komplicerat finns det även fröer som behöver slipas med en nagelfil för att börja gro. I naturen skulle fröskalen brytas ned på andra sätt, till exempel i magen på ett djur som ätit frukten, men det kommer ju troligen inte att ske hemma i ditt kök så det är det säkrast att plocka fram filen. Järnek och robinia är två exempel på arter där fröna behöver slipas innan plantering. Det samma gäller många populära trädgårdsväxter såsom luktärt, tremastarblomma och thalictrum.

Vegetativ förökning av krukväxter

Som nämnts ovan finns det många olika metoder för att föröka sina krukväxter vegetativt, det vill säga genom att skapa kloner av moderplantan. Om du t ex vill få en försmak av våren genom att plantera en massa krokus inomhus kan du använda en knöl från en krokus. Knölen är en uppsvälld del av stammen och omgärdas av tunna, bladliknande flagor. Om du istället vill skapa lite vårstämning med hjälp av tulpaner och påskliljor är det löken som ska användas.  En lök är en del av stammen som ombildats till en förtjockad bottenplatta.

Delning är ett annat populär sätt att få många plantor av en ursprunglig och går helt enkelt till så att man delar växter och planterar den i nya krukor. Afrikas blå lilja, inkakrona och påfågelsblad är alla exempel på krukväxter som vanligen förökas genom delning.

En toppstickling är en den översta toppen på ett skott. Man knipsar bort sticklingen och ställer den i vatten tills den utvecklat rötter. En bladstickling är ett blad som plockats från moderplantan och satts i vatten precis som en toppstickling. Andra exempel på sticklingar är knoppstickling, ledstickling, rotstickling, stamstickling, halvförvedade sticklingar och halvförvedade sticklingar med klack. Saint Paula, paradisträd och bajonettlilja är exempel på växter som oftast förökas genom bladsticklingar, medan stjärnklocka, kamelia och gul kungsblomma normalt förökas med hjälp av toppsticklingar. Hos många arter fungerar flera olika metoder bra, och du kan t ex föröka din blåvingeklerodendrum med hjälp av både stamsticklingar och toppsticklingar.