Gerbera

Namn: Gerbera
Vetenskapligt namn: Gerbera spp

Storlek: Upp till ett par decimeter hög, beroende på art.

Läge: Ljust, men inte i direkt solsken. Rumstemperatur under sommarhalvåret, och något svalare under vintern. Trivs bra på övertäckta terrasser och i uterum.

Blomning: Blomningstiden är mars-oktober. Blommorna liknar maskrosor, vilka den även är besläktad med, eller prästkragar. Den kan ha såväl enkla som dubbla uppsättningar av kronblad och finns i många olika varianter och färger.

Vattning: Vattnas ofta men sparsamt. Den klarar lättare uttorkning, men är väldigt känslig för uttorkning.

Gödning: Näringslösning i vattnet en gång i veckan under sommartid. Ingen extra näring behövs under vintern.

Jord: Vanlig krukväxtjord med tillskott av leca. Krukan får gärna vara djup och ha stora avrinningshål för att åstadkomma bra dränering.

Förökning: Genom frösådd under våren, eller delning av moderplantan. Gerberan är relativt svår att föröka, oavsett vilken metod man använder.

Allmänt: Där finns cirka 30 vildväxande arter av Gerbera som är spridda från Afrika till Asien. Den första dokumenterade arten var den sydafrikanska Gerbera jamesonii. Den beskrevs första gången av J.D. Hooker i Curtis Botanical Magazine år 1889. De första kända arterna av Gerbera var i regel röda, men idag finns den i nästan alla upptänkliga färger och en och samma planta kan ha blommor i flera olika färger samtidigt.

De salladsgröna och ludna bladen växer i rosettform och blommorna växer, en och en, på separata stjälkar. Blommans öga består egentligen av ett hundratal pyttesmå blommor som i sin tur omges av de färgglada blombladen.

Så sent som för 20 år sedan, var Gerberan relativt okänd i Sverige, men sedan dess har dess popularitet stigit kraftigt. Idag är Gerberan en av världens fem vanligaste snittblommor efter Rosor, Nejlikor, Krysantemum och Tulpaner. Populariteten har gjort arbetet med att korsa Gerberor väldigt tacksamt och idag finns tusentals olika varianter av blomman.