Julkaktus

Namn: Julkaktus
Vetenskapligt namn: Schlumbergera x buckleyi

julkaktus

Storlek: Buskig, epifytisk, kaktus som kan bli drygt 30 centimeter i diameter. Grenarna består av ett flertal gröna, platta ledstycken som blir ett par centimeter långa. De säreget formade blommorna blir upp till 4-5 centimeter stora.

Läge: Julkaktusen står gärna ljust, men inte i starkt solljus. I augusti-september när knoppningen börjar, och direkt efter blomningen, vill den gärna stå svalare. Under blomningen bör den däremot inte utsättas för temperaturer under 15 grader och heller inte flyttas från sin invanda plats.

Blomning: Julkaktusen är höstblommande och finns i många olika färger. Vitt, rosa, rött, persikofärgat och violett är de vanligaste varianterna. Blommorna är känsliga för låga och höga temperaturer, starkt solljus och drag, och de kan lätt missfärgas eller falla av.

Vattning: Jorden vattnas ordentligt för att sedan få torka upp en aning innan nästa vattning. Däremot bör man vara försiktig så att det inte blir för torrt, duscha den någon gång i veckan och använda kalkfritt vatten.

Gödning: En svag dos näring varannan vecka vår till höst. Vintertid och under blomningen behövs i regel ingen näring.

Jord: Vid behov omplanteras den under vårmånaderna. Helst i väl dränerad, sandblandad, jord. Jorden kan även blandas upp med leca och tillsatsfri torv för att öka genomrinningen.

Förökning: Det är lätt att fortplanta julkaktusen. Knip eller vrid av ett par av ledstyckena och låt sticklingen torka ett par dagar. Därefter kan den sättas direkt i sandblandad jord, där den lätt får fäste och bildar nya rötter.

julkaktus i kruka

Allmänt: Julkaktusen har sitt ursprung i regnskogarna i norra Brasilien, där den lever som en epifytisk buske i trädtoppar eller i bergsskrevor. I sina hemtrakter kallas den majblomma (Flor de maio).

Julkaktusen är en korsning av Schlumbergera russeliana och Schlumbergera truncata (novemberkaktus). Släktet Schlumbergera består i grunden av sex stycken närbesläktade arter som ofta är lätta att missta för varandra. Efter många år av förädlingsarbete finns idag många olika korsningar, vars respektive historia ofta är svår att följa.